EKLÖF: Var är klubbhjärtat?

Av den

Foto: Arkiv

Tisdagskvällen bjöd åter på hockey för Malmö i deras hemmaborg, Malmö Arena. Hemmalaget såg ut att vinna då de tog ledningen och skapade farliga chanser gång på gång, men lyckades återigen förlora och nu börjar kval för att hålla sig kvar i SHL närma sig.

Matchen bjöd på chanser, om och om igen bjöds Malmö på målchanser av den övre hyllan. Men likt många gånger tidigare fattades hemmalagets desperation och förmåga att göra mål. Istället kunde Oskarshamn, ganska oförtjänt, gå upp i en trygg ledning. 

Matchanalysen

Ytterligare en förlust under bältet för hemmalaget. Bara för att man förlorar igen betyder inte det att allt ser dåligt ut, där finns ljusglimtar. Kämparglöden ser ut att ha ökat hos vissa individer under jullovet, jag tänker framförallt på den första anfallsformationen. Som helhet ser jag även en viss förbättring. Man spelar bra. Man förtjänar större utdelning i tisdagens match, men även i bortamatchen mot Timrå.

Men finns där folk inom föreningen som verkligen bryr sig? Ja, och det syns, men alldeles för sällan. Ett exempel på det är när det brinner till för Emil Sylvegård när han och Carl Söderberg bråkar med varandra i hemmamatchen mot HV71. Då visar man hjärta, och då visar man att man vill något. Men för mig brinner det till för alldeles för få spelare i Malmö.

Nedan visas bilderna på Emil Sylvegård och Carl Söderberg. Bilderna är från C More Hockeys Twitterkonto.

Malmö har en gammal stubbe i laget, en stubbe som i alla fall borde utvecklat ett ordentligt klubbhjärta efter alla de matcher, utmaningar och år de spelat för klubben. Och om de inte har utvecklat ett klubbhjärta, har de då inte heller utvecklat ett hjärta för varandra?

Jag tror att man behöver någon i båset som tänder en eld under spelarnas ändar, inte bokstavligt talat då. Man behöver en Peter Andersson typ i båset. Man behöver fysiskt hårt spel och ett disciplinerat försvarsspel. Man behöver visa att man har ett klubbhjärta och att man aldrig slutar kämpa, så som det såg ut för ett par år sedan. Då hette det ”äckligt disciplinerat”.

Ikväll väntar en ny utmaning, en ny chans, kanske sista chansen att hänga med i tabellen, annars finns risken att man sackar efter ordentligt.

Kommentarer

Skicka en kommentar